|
| |
3.1.2. Instruktionen
från Amiralitetskollegium
|
| Jämte den instruktion rörande
konvojeringen som utfärdats av Kommerskollegium var Psilander också försedd med en
instruktion från Amiralitetskollegium. Denna angav hur främmande krigsfartyg som krävde
strykning skulle bemötas. I fullständigt skick finns den i kollegiets registratur, men
tills vidare tar jag mig friheten att "låna" Munthes referat. |
| 1. Kaptenen får icke för något främmande
örlogsskepp, vare sig i hamn eller i sjön, stryka flagg eller sätta på topp- eller
märssegel. Bryter han däremot, straffas han enligt sjöartiklarna, 154 art., enär den
som eftergifver något av hvad som tillkommer Kungl. Maj:ts höghet, straffas som om han
till fienden öfevrlämnade sitt eget fartyg. |
Noter: I artikel 154 stadgas att den som överlämnar sitt fartyg i
fiendens händer "så länge han dhet på något Menniskligit och möyeligit sätt
förswara och hålla kan" döms från liv, ära och gods. |
| 2. Om något främmande skepp med våld vill tvinga
honom att stryka flagg etc., så skall han, och efter honom hvar efter annan af de
kommenderande officerare, sätta sig däremot och sig manligen försvara, så länge
mänskligt och möjligt är; ingen, hvarken officer eller gemen, är skyldig att lyda den,
som sådan strykning anbefaller. Bryter någon däremot och är officer, straffas han som
ofvan, men göres det af manskapet, hänges efter lottdragning hvar tionde man, och de
öfriga varda sakfällda att rengöra gallion. |
|
| 3. När striden är börjad, så böra synnerligen
officerarne visa sig tappra och behjärtade, sålunda föregående sina underlydande med
godt exempel, och icke visa någon klenmodighet, vare sig med ord, åthäfvor eller
gärningar. Ingen må understå sig vare sig själf att stryka sin flagga och öfvergifva
sitt skepp eller sådant anbefalla att efterkommas; skolandes den, som sådant anbefaller
eller efterkommer, straffas till lif, ära och gods. |
|
| 4. Om kaptenen eller officerarne hvar efter annan
blifva urståndsatta att föra befälet, träda underofficerare i deras ställe, och där
ej heller underofficer är kvar att föra kommandot, skall manskapet lika väl fullfölja
fäktandet och sig enhälleligen tappert och manligen förhålla, ej låtandes sig
afskräcka, att ingen officer tillstädes är, som dem kommenderar. Den som häremot
bryter och upphör att fäkta till sista man, straffas efter 156, 157 och 273 art. uti
sjöartiklarna. |
Art 156. stadgar att den som "sigh icke manligen
förswara och redeligen fächta" skall kaptenen hugga ner. Art.157 stadgar
dödsstraff för befäl och hängning av var tionde av manskapet och kölhalning av
resten vid myteri. Artikel 273 innehåller trohetseden mot Karl XI och hans arvingar. |
5. På det ingen ombord må vara okunnig om denna
instruktion, skall den esomoftast för manskapet uppläsas.
Källa: Munthe, A., Gustaf von Psilander. - 2. uppl. -
Stockholm, 1922, s. 12ff. |
|
(UNDER ARBETE)©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: april 20, 2002.
|
| Föregående sida: 3.1.1.
Instruktionen från Kommerskollegium Nästa
sida: 3.1.2.
Översikt över 1703 års resor |
|