Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

3.1.2. Instruktionen från Amiralitetskollegium

Jämte den instruktion rörande konvojeringen som utfärdats av Kommerskollegium var Psilander också försedd med en instruktion från Amiralitetskollegium. Denna angav hur främmande krigsfartyg som krävde strykning skulle bemötas. I fullständigt skick finns den i kollegiets registratur, men tills vidare tar jag mig friheten att "låna" Munthes referat.
1. Kaptenen får icke för något främmande örlogsskepp, vare sig i hamn eller i sjön, stryka flagg eller sätta på topp- eller märssegel. Bryter han däremot, straffas han enligt sjöartiklarna, 154 art., enär den som eftergifver något av hvad som tillkommer Kungl. Maj:ts höghet, straffas som om han till fienden öfevrlämnade sitt eget fartyg. Noter:

I artikel 154 stadgas att den som överlämnar sitt fartyg i fiendens händer "så länge han dhet på något Menniskligit och möyeligit sätt förswara och hålla kan" döms från liv, ära och gods.

2. Om något främmande skepp med våld vill tvinga honom att stryka flagg etc., så skall han, och efter honom hvar efter annan af de kommenderande officerare, sätta sig däremot och sig manligen försvara, så länge mänskligt och möjligt är; ingen, hvarken officer eller gemen, är skyldig att lyda den, som sådan strykning anbefaller. Bryter någon däremot och är officer, straffas han som ofvan, men göres det af manskapet, hänges efter lottdragning hvar tionde man, och de öfriga varda sakfällda att rengöra gallion.  
3. När striden är börjad, så böra synnerligen officerarne visa sig tappra och behjärtade, sålunda föregående sina underlydande med godt exempel, och icke visa någon klenmodighet, vare sig med ord, åthäfvor eller gärningar. Ingen må understå sig vare sig själf att stryka sin flagga och öfvergifva sitt skepp eller sådant anbefalla att efterkommas; skolandes den, som sådant anbefaller eller efterkommer, straffas till lif, ära och gods.  
4. Om kaptenen eller officerarne hvar efter annan blifva urståndsatta att föra befälet, träda underofficerare i deras ställe, och där ej heller underofficer är kvar att föra kommandot, skall manskapet lika väl fullfölja fäktandet och sig enhälleligen tappert och manligen förhålla, ej låtandes sig afskräcka, att ingen officer tillstädes är, som dem kommenderar. Den som häremot bryter och upphör att fäkta till sista man, straffas efter 156, 157 och 273 art. uti sjöartiklarna.  

 

Art 156. stadgar att den som "sigh icke manligen förswara och redeligen fächta" skall kaptenen hugga ner. Art.157 stadgar dödsstraff för befäl  och hängning av var tionde av manskapet och kölhalning av resten vid myteri. Artikel 273 innehåller trohetseden mot Karl XI och hans arvingar.

5. På det ingen ombord må vara okunnig om denna instruktion, skall den esomoftast för manskapet uppläsas.

Källa: Munthe, A., Gustaf von Psilander. - 2. uppl. - Stockholm, 1922, s. 12ff.

 
(UNDER ARBETE)
©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: april 20, 2002.
Föregående sida: 3.1.1. Instruktionen från Kommerskollegium

Nästa sida: 3.1.2. Översikt över 1703 års resor