Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

3.1.2. Översikt över 1703 års resor

För detta års resor är en journal bevarad. Renskriven och undertecknad av Wilhelm Swan, överlöjtnant och styrman, finns den nu i Krigsarkivet.

Första resan

Resan började i Karlskrona. Lördagen 2 maj 1703 lättade man ankar. Dagen därpå var Öland framme i Öresund. Efter några dagars uppehåll där gick resan norrut, men hårt väder tvingade Öland att söka nödhamn i trakten av Vinga. En styrman hade uppenbarligen blivit nerstucken under uppehållet i Öresund och det hölls en krigsrätt ombord. Journalen är knapphändig på den punkten. I väntan på lämplig vind tvingades man ligga stilla fram till 24 maj. Tiden fördrevs med övningar med kanoner och musköter. Kursen gick därefter mot nordväst och man har varit i närheten av Sogndal innan resan gick söderut. Den 2 juni stötte Öland på en fransk kapare som jagade en holländsk fiskebåt/kapare. Det holländska fartyget sökte skydd i den svenska konvojen. Öland sköt några skott efter den franska kaparen, som försvann. Dagen därpå hade man känning av Doggers bank. Den 4 juni mötte konvojen en fransk styrka om fem fartyg, som sökte efter det holländska fartyg Öland mött två dagar tidigare. Den franska styrkan förefaller vara identisk med den eskader som leddes av S:t-Pol, och som just vid den här tiden var i rörelse i Nordsjön. Fransmännen undrade om det holländska fartyget stod under beskydd av Öland, vilket svenskarna förnekade. Det holländska fartyget blev då uppbringat av fransmännen. Fransmännen begärde att konvojens fartyg skulle visa sina flaggor, vilket skedde, varefter den franska styrkan avseglade.

Den 5 juni dök en engelsk eskader om sex fartyg upp. Eskadern, kommenderad av en "Schoutbinackt Mens Byman". Detta rör sig om den engelske konteramiralen Basil Beaumont, omkommen i den stora stormen på hösten samma år. Beaumont skickade en löjtnant till Öland för att fråga om svenskarna sett några franska fartyg. Man berättade om de franska fartygen och den engelska eskadern satte iväg efter fransmännen. Det kan vara värt att notera att konteramiral Beaumont inte tycks ha begärt att Psilander skulle stryka. (1)

Resan gick vidare söderut. Man mötte ett danskt fartyg på väg från Amsterdam till Norge.De till Holland destinerade fartygen lämnades av i trakten av Vlieland. Den 16 juni siktades ånyo Beaumonts eskader, vilken var på väg mot the Downs. Öland gick mot Orford Ness. Dagen därpå siktades två nya engelska örlogsskepp, det ena med 40 kanoner och det andra ett mindre fartyg med 16 kanoner. Båda kom från Yarmouth..

Den 18 lämnade man av de fartyg som var destinerade till England och satte kurs mot Göteborg. I avsaknad av fartyg destinerade till Frankrike fanns det ingen anledning att gå längre söderut. Dagen därpå mötte Öland ett svenskt skepp på väg till Frankrike, vars skeppare kunde berättade att ryska kapare påstods härja i Nordsjön. I Göteborg höll man därför på att utrusta fartyget Nya Elfsborg.

Resan gick vidare norrut och längs Jyllands västkust. Den 28 juni ankrade man i Marstrand efter en snabb återresa.

Andra resan

Uppehållet i Marstrand blev en månad långt. Den 25 juli ankom Psilander till Marstrand. Öland lättade då ankar och seglade till Göteborg. Den 1 augusti gick man till segels igen, åtföljd av 11 handelsfartyg. Ytterligare några anslöt innan resan gick åt väster. Den 9 augusti var man nära Doggers bank, men olämpliga vindar drev fartyget norrut och den 14 ankrade Öland vid norska kusten, som det förefaller i trakten av Kristiansand..Här låg man sedan stilla till 27 september, då resan söderut påbörjades igen. Den 4 oktober lämnades 5 skepp av vid Orford Ness och kursen gick mot "Hofden" (d.v.s södra delen av Nordsjön och inloppet till Engelska kanalen) med de tre resterande fartygen, som alla skulle till Frankrike.

De båda följande dagarna inträffade det som upprörde redarna i Stockholm. Först var det skepparen Tuschers fartyg som kom ifrån Öland i hårt väder och blev uppbringat av en kapare. 6 oktober var det också hårt väder och även de övriga handelsfartygen försvann ur sikte. Psilander beslöt därför att vända och satte kursen mot nordost. Den 9 mötte man ett engelskt örlogsskepp. 15 oktober siktades några okända örlogsskepp mellan Jylland och norska kusten. Den 21 oktober ankrade Öland vid Hitterö (nuv. Hidra) i Norge, där man sedan blev liggande till den 13 december. Den 14 december lyftes ankar, men man blev redan dagen därpå tvungna att ankra igen vid Hellesund. Den 17 anträddes slutligen hemresan och dagen därpå anlände Öland till Marstrand.


(1). Josiah Burchett berör Beaumonts jakt på S:t-Pol. Han skriver att denne siktade den franska styrkan vid fyratiden på morgonen den 6 juni (7 juni enligt Svenska stilen), det vill säga två dagar efter mötet med Psilander. Beaumont befann sig då på 56 grader nordlig bredd, enligt Burchett. Burchett, J., A complete history... - London, 1720, s. 660

(UNDER ARBETE)
©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: april 20, 2002.
Föregående sida: 3.1.2. Instruktionen från Amiralitetskollegium

Nästa sida: 3.1.2.1. Journalen för första resan, 1/5-28/6