3.3.6.1.5.
Internationella reaktioner
|
| Jag har tidigare något
berört reaktionerna på striden vid Orford Ness ute i övriga Europa. Detta är förstås
ett av de mer intressanta delarna av hela historien. Fick striden några i följder för
Sveriges förhållande med andra länder? Försökte Sveriges fiender på något sätt dra
nytta av händelsen? Fäste man på fransk sida några förhoppningar om att
utnyttja den för att dra över Sverige på sin sida? Om de
närmare omständigheterna kring striden vid Orford Ness och Psilanders vistelse i England
är skäligen outforskade, så är de internationella reaktionerna ett ännu mer outrett
kapitel. I sin bok om Karl XII:s politik 1703-1704 nämner Nils Herlitz ett par brev från
August II:s förtrogne Jakob Heinrich von Flemming till sin herre och ett från Patkul
till Golovin, chefen för tsar Peters utrikeskansli, vari uppenbarligen Psilander-affären
behandlas utifrån ett förhoppningsfullt perspektiv.
Lättast att spåra är emellertid de holländska reaktionerna.
Rådspensionären Heinsius brevväxling för den aktuella perioden är utgiven och där
kan man hitta åtskilliga omnämnanden av striden vid Orford Ness och dess följder.
Framför allt är det från London som Heinsius mottar underättelser om det skedda, men
också holländske ministern Rumpff i Stockholm kan efterhand spä på med nyheter om
reaktionen i Stockholm. Inte minst detta är intressant då man på så sätt kan få en
inblick hur kansliet i Stockholm behandlade ärendet i sina kontakter med de främmande
sändebuden.
Det bästa förefaller vara att helt enkelt gå igenom de olika
breven kronologiskt. Det första brevet kommer följaktligen från London. |
Från Saunieré de
L'Hermitage i London
12/8 1704 |
Noter: Nya stilen, alltså 2/8 enligt svenska stilen, 1/8 enligt den gamla
stilen, tillämpad i England. |
| Twee Engelse schepen van het eskader van
Whetstone hebben een Zweeds oorlogsschip veroverd, dat weigerde de vlag te strijken voor
de Engelsen. Het Zweede schip escorteerde 9 koopvarders, waarvan er 7 voor London en 2
voor Frankrijk bestemd waren, die naar men zegt contrabande aan boord hadden. |
Endast ett referat av brevet. Betyder ungefär: Två engelska örlogsskepp ur Whetstones eskader
har uppbringat ett svenskt örlogsskepp, som vägrade att stryka flagg för engelsmännen.
Det svenska fartyget eskorterade 9 handelsfartyg, av vilka 7 var destinerade till London
och 2 till Frankrike. De påstås ha haft kontraband ombord. |
| |
|
Från Van Vrijbergen i
London
12/8 1704 |
|
| Whetstone heeft een Zweeds oorlogsschip
opgebracht dat weigerde te salueren |
Referat. Ungefär: Whetstone har uppbringat ett svenskt örlogsskepp som
vägrade salutera. |
| |
|
| Från Sauniere de l'Hermitage 15/8 1704 |
|
| De Zweedse gezant heeft nog geen stappen
ondernomen inzake het veroverde schip, maar wacht orders van zijn regering af. |
Referat. Ungefär: Det svenska sändebudet har ännu inte vidtagit några
åtgärder i ärendet med det uppbringade fartyget, utan väntar på instruktioner från
sin regering. |
| |
|
Från Van Vrijbergen
15/8 1704 |
|
| Het rencontre met het Sweeds schip omtrent
Yarmouth voorgevallen is vrij scherp toegegaen. Ick heb traghten te veerneemen hoe het aen
dit hof wert opgenomen. De heeer Hedges temoigneerde mij dat men over dit voorval nieet
gaerne in desen tijt met Sweeden in questie soude willen geraecken. Den tijt sal leeren
hoe dese saeck bij Sweeden sal werden opgenomen, hoe die sal konnen werden ingeschickt,
off hoe men die aeen beyde kanten sal laeten sacken. |
Citat. Ungefär: Sammanstötningen med det svenska fartyget i närheten av
Yarmouth tycks ha varit rätt skarp. Jag har försökt utröna hur den upptagits vid
hovet. Herr Hedges har anförtrott mig att man inte gärna vill råka i konflikt med
Sverige vid denna tid. Tiden kommer att utvisa hur denna sak uppfattas i Sverige, på
vilket sätt de ska kunna ge efter, eller hur man på bägge sidor skall låta ärendet
falla. |
| |
|
Från Rumpf i Stockholm
30/8 1704 |
|
| On peut, ce me semble, attribuer ā la
mesme victoire de Hoogstetten le silence qu'on garde ici sur le vaisseaux de guerre
Suédois pris par les anglois pour n'avoir pas voulu baisser le pavillon, personne n'en
aiant dit mot ni ā Mons.r Jakson, ni ā moy, au lieu qu'autrefois on a crié fort haut
ici en pareil cas. Mais le baron Grote fit l'honneur de me dire hier qu'il avoit ordre
d'insister ice auprez du ministčre que come le capitaine Suédois au contraire s'étant
efforcé de les joindre pour les braver, on ne fasse aucune difficulté de sacrifier
cett'officier et de luy faire porter la peine qu'il a méritée par sa bravoure
téméraire et extravagante. |
Citat. Ungefär: Man kan, tycks det mig, finna orsaken bakom den tystnad
som här härskar i ärendet med det svenska krigsfartyg som tagits av engelsmännen för
det vägrat stryka flagg, i samma seger vid Höchstädt. Ingen har sagt ett ord varken
till mig eller till herr Jackson, fastän man här tidigare har skrikit högt nog i
liknande fall. Men baron Grote har gjort mig den äran att säga mig att han fått order
att insistera inför regeringen härstädes, att eftersom den svenska kaptenen tvärtom
ansträngt sig för att komma i kontakt med engelsmännen för att trotsa dem, ska man
inte ska ha någon svårighet att offra denne officer och låta honom bära det straff han
förtjänat genom sin vårdslösa och överdrivna djärvhet. |
| |
|
Från Rumpf i Stockholm
6/9 1704 |
|
P.S. On est ici modeste
sur le malheur arrivé au vaisseau de guerre Suédois dans le Canal et le comte de
LIllienroth me dit hier que la manničre que le sécretaire d'Estat en avoit parlé ā
Mons.r de Leyoncrona il y avoit apparence que cett'affaire seroit bientot ajustée. |
Citat. Ungefär: Man är här försiktig när det gäller olyckan som hänt
det svenska krigsfartyget i Kanalen och greve Lillierot sade mig igår att det sätt som
statssekreteraren talat med herr Leijoncrona i ärendet gör att det verkar som den här
affären snart ska vara utagerad. |
| |
|
Från Rumpf i Stockholm
18/4 1705 |
|
| Il y quelques jours que Mons.r Robbethon
ā mandé ā ce ministre que M.r Schutz aiant representé au duc de Malborough combien
Mons.r Robinson avoit irrité le roy de Sučde en présentent un mémoire pour demander
satisfaction sur ce que l'année derničre un vaisseau de guerre Suédois refusa de
baisser le pavillon, le duc avoit répondu qu'il étoit fort surpris de ce que Mon.r
Robinson, qui passoit pour un homme sage et modére, avoit pu faire une démarche si
imprudente et qu'il parleroit ā M.r Harley affin que cette affaire n'allat pas plus loin.
Le baron Grote n'a pas manqué d'en faire un mérite ā sa cour au dépens de Mons.r de
Robinson, qui est malheureux de se voir ainsi désavoué quoyqu'il n'ait rien fait que par
ordre expréz. |
Citat.
Ungefär: Det är några dagar sedan herr Robethon har
meddelat denne minister [Grote?] att herr Schutz har framfört till hertigen av
Marlborough hur mycket herr Robinson irriterat den svenske kungen genom att framlägga ett
memorial som kräver gottgörelse för att ett svenskt krigsfartyg förra året vägrade
stryka flagg. Hertigen har svarat att han var mycket förvånad över att herr Robinson,
som ansetts vara en vis och måttfull man, hade gjort en så oförsiktig framstöt och att
han ämnar tala med herr Harley så att denna historien inte går längre. Baron Grote har
inte underlåtit att öka sitt anseende vid sitt hov på herr Robinsons bekostnad, som
olyckligtvis fått se dig desavouerad på detta sätt, fast han hela tiden handlat helt
enligt sina instruktioner. |
| |
|
Från Rumpf i Stockholm
23/5 1705 |
|
Par le postjacht de
Dansicq qui arriva ici mardi dernier, nous recumes des nouvelles de Mon.r de Robinson
touchant l'affaire du vaisseuax de guerre Suédois qui fust amené en Angleterre l'esté
passé pour n'avoir pas baissé le pavillon. Come ce ministre avoit appris que le baron
Grote avoit débité ici que sa conduitte dans la dite affaire n'avoit pas été
entičrement approuvée par Sa Maj.té Britannique, il a envoié ici le memoire qu'il a
présenté lā-dessus et la lettre qu'il a écrite ensuitte au comte Piper, lors qu'il
renvoya ā Son Excellence la réponce du roy de Sučde au dit mémoire sous prétexte
qu'on avoit obmis "Magnae" en parlant de la reine qu'on y nommoit simplement
"reginae Britanniae", mais dans le fonds pour y faire changer les expressions
aigres et scandaleuses qui s'y trouvoient. Come je ne doute point que Mons.r de
Cranenbourgh n'ait informé Votre Excell.ce de tout ce qui s'est passé ā cett'égard, je
me contenteray d'y ajouter seulement que come Mons.r Robinson avoit allégue dans sa
lettre au comte Piper un mémoire qu'il avoit présenté sur un męme sujet l'an 1695, par
oú il prouvoit que la prérogative du pavillon n'étoit pas "insolenti honoris
obtentum", come on nommoit dans la susdite réponse de Sa Maj.té Suédoise et qu'il
eut fait mention du 14 article du traité de 1700 entre l'Angleterre et la Sučde. On en a
été fort surpris dans la chancellerie sous le comte Piper, oų l'on n'avoit aucune
connoissance de l'un ni de l'autre et le dit comte a été obligé d'écrire ā la
chancellerie ici pour en ętre informé. |
Citat. Ungefär: Med postjakten från Danzig som ankom hit förra tisdagen,
fick vi nyheter från herr Robinson i ärendet med det svenska krigsfartyget som blivit
infört till England för att inte ha strukit flagg. Eftersom denne minister har fått
veta att baron Grote här antytt att Robinsons agerande i detta ärende inte helt varit
sanktionerat av Hennes Brittiska Majestät, så har han översänt hit det memorial som
han framlagt och brevet han därefter skrivit till greve Piper i samband med att han
återsände den svenske kungens svar på sagda memorial, under förevändning att man
utelämnat "Magnae" när man talat om drottningen, och endast kallat henne
"reginae Britanniae". I själva verket var anledningen att man skulle ändra de
skarpa och skandalösa uttryck som återfanns i detta. Som jag inte betvivlar att herr
Cranenbourgh informerat Ers Excellens om allt som förevarit härvidlag, nöjer jag mig
att säga att då herr Robinson i sitt brev framlagt ett memorial som han presenterat i
ett liknande ärende 1695, vari han bevisat att flaggans överhöghet inte är
"insolenti honoris obtentu", som man kallat det i Hans Svenska Majestäts svar
och att han påmint om den fjortonde artikeln i fördraget 1700 mellan England och
Sverige. Man har blivit mycket överraskade i greve Pipers kansli, där man inte känt
till vare sig den ena eller den andra och sagde greve har varit tvungen att skriva till
kansliet härstädes för information. |
Kommentarer
I ovanstående brevutdrag förekommer en rad namn, som
behöver identifieras för att man lättare ska kunna förstå innebörden.
René de Sauničre de l'Hermitage (1653-1729) och Marinus van
Vrijbergen (1657-1711) var holländska representanter i London. Den senare var ambassadör
medan den förre var en landsflyktig hugenott som stod i tät förbindelse både med
Heinsius och Generalstaterna.
Hendrik Willem Rumpf (1671-1743) var tillsammans med sin far
nederländskt sändebud i Stockholm.
Jean de Robéthon (16??-1722) var också hugenott, tidigare bland
annat sekreterare till Wilhelm III. Efter dennes död tog han tjänst hos hertigen Georg
Wilhelm av Lüneburg-Celle. Efter hertigens död 1705 tog han tjänst hos den senare Georg
I av Storbritannien, då ännu bara kurfurste av Hannover.
Baron Thomas Grote var hannoveransk envoyé i Stockholm. Den Schutz
som talat med hertigen av Marlborough bör ha varit det hannoveranska sändebudet i
London.
Cranenburg hette Johan van Haersolte och var nederländsk envoyé
hos både August II och Karl XII.
Det referat av de diplomatiska turerna som ges i Rumpfs brev
förefaller vara korrekt. Det kan tyckas märkligt att Piper och fältkansliet skulle ha
varit så ovetande om rätt centrala frågor i förhållandet till England, men man ska
komma ihåg att de mest erfarna utrikespolitiska experterna fanns kvar i Stockholm. Piper
hade större delen av sin bakgrund på inrikesområdet och kom först efter krigsutbrottet
1700 och Thomas Polus insjuknande på hösten samma år att få ledningen för
fältkansliet.
Att man i Hannover visade så stort intresse för frågan torde
hänga samman med deras kontakter på båda sidor. Vid krigsutbrottet 1700 stöddes de
svaga svenska styrkorna på den holsteinska krigsskådeplatsen av de lüneburgska
hertigarnas trupper. Georg av Hannover var genom arv, religion och politisk position sedan
1701 en mycket trolig framtida engelsk kung. |
| Källa: Heinsius, A.,
De briefwisseling van Anthonie Heinsius, 1702-1720 / bewerkt door A.J. Veenendaal jr. - D.
3 : 1704. - 's-Gravenhage, 1980 ; Heinsius, A., De briefwisseling van Anthonie Heinsius,
1702-1720 / bewerkt door A.J. Veenendaal jr. - D. 4 : 1705. - 's-Gravenhage, 1981 |
(UNDER ARBETE)Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: december 07, 2001.
|
| Föregående sida: 3.3.6.1.4.
Kanslikollegiums reaktion på Karl XII:s svar Nästa
sida: 3.3.6.1.5.1. Palmquists samtal med rådspensionären Heinsius |