3.3.6.1.4.
Kanslikollegiums reaktion på Karl XII:s svar
|
| I det föregående har jag
behandlat hur Kanslikollegium ansåg att Robinsons memorial borde besvaras. Man föredrog
att det lämnade obesvarat, men skulle ett svar ändå avges borde det vara hållet i
allmänna termer och betona vänskapen mellan de båda länderna. Karl XII:s svar var
förstås hållet i en helt annan ton och inom kollegiet var förtjusningen över detta
inte så stor. De erfarna och desslikes i flera fall skröpliga äldre herrarna i kansliet
fruktade att kungen skulle reta upp England i ett läge när Sverige inte hade råd med
fler fiender. Harmonin var heller inte den bästa mellan Nils Gyldenstolpe, den faktiske
chefen och Nils Lillieroot, Sveriges mest erfarne diplomat. Genom Samuel Barks
korrespondens med Olof Hermelin, som följde Karl XII i fält, fick denne också kännedom
om slitningarna, och vid ett par tillfällen fick kollegiet emotta kungliga
förmaningsbrev. Den 7 februari 1705 togs kungens svar upp
till diskussion i kolllegiet. Protokollet är inte alldeles lättläst och enstaka ord kan
därför vara feltolkade, men nedan följer det relevanta avsnittet med en och annan
lucka. |
| 1. Angående Robbensons Memorial och det
swar som Hans Kongl. M:t derpå har gifwit, samt en del som C. Collegio till föllie af
Kongl. M:tz nyligen ankomne bref har att gifwa Ministris i England wid handen i denna
saken, bleff fölliande discourerat och aftalt. |
Noter: |
| Hans Excellence grefwe Gyldenstolpe: Wij måste låta Ministern föreställa att det intet instämmer med
sanningen det som M:t Robbensons anföres om Segelstrykningen ; nämligen att Engeland
haft den rättighet alla tider incontestabel; emedan som Swerige aldrig har tilståt
Engeland en slik rättighet. Ministern kan och drifwa det skiähl, att det som är
förelupet emellan Hans Kongl.Maij:tz örlogsskiep, och den Engelske Escadren, är skedt
utom Canalen, hwaruti Engeland eller ingen rätt har till att begiära af H. M:tz Skiep en
sådan ceremoniel. Kanske wij skull tala med Commercie Collegio om denne saken etc. |
Sverige hade förvisso aldrig uttryckligen accepterat de
engelska anspråken, men i de olika handels- och vänskapstrakterna fanns förvisso
skrivningar som skulle kunna tolkas i den riktningen. |
| Hans Excellence Grefwe Lillieroot: Robbenson synes intet hafwa inlagt sitt Memorial hoos H. K. M:t för annan
orsak skull, än till att der med tillholla Englandz rätt: Men intet till att få der
något swar ; och wille iag önska att .. swar som H. Kgl. M:t har låtit upsättia icke
extraderades, utan Leijoncrona ... mött ... Huruledes han med god lämpa måtte kunna
förelägga denne saken med disputerande etc men wij i nu gifne tillfälle icke klammer
och ondt ; Engeland är retligt i den puncten ; ... hafwa wij att frukta, att der wij
mycket disputere här om ock icke nu mäktige till att soutenera wår sak med krig och
wåldsamhet, hwilket är det endaste medel till att aftwinga Engeland denne pretentionen,
tör en gång ske oss det samma som Holland är wederfarit, att wij in ni quis obligando
rei publices temperibus per pacte måste consentere till en Segelstrykning. Frankrike, så
mäktigt som det är, undwiker alltid en sådan quaerelle ; äfwen så Spanien och
Danmarck, efter de ser att de intet kunna mycket uträtta med deras disputer och
contestationer. |
Lillieroot framför samma
uppfattning som han gjort redan när Robinsons memorial diskuterades i december 1704. Dels
att man nog inte borde svara alls, eller också i högst allmänna ordalag. I stället
vore det bäst att överlåta ärendet så mycket som möjligt på Leijoncrona, som bäst
kände stämningarna i London.
Det Lillieroot här avser är det faktum att strykningen
explicit skrivits in i fredsavtalen mellan England och Holland. |
| Fördenskull tror iag /: Jag säger min
mening :/ wara bäst, att wij intet disputere mycket med Engelsmännen här om, så länge
wij intet äro i tillstånd att före krig på dem och med makt aftwinga dem den fördehln
; wij kunna elliest wid läglige tillfälle bringa oss en lika rättighet på våre
fahrwatten, och söökia sedan att den maintenera. |
|
Deras Excellencer läto opläsa af
commercie tractaterne de artiklarna som handla om bägge nationernas rättigheter uti
Siön ; befalte och Secreteraren uti Archivo söka alla de relationer som är insända om
de åthskillige historier som äro förelupne i Canalen: item hwad för betänkande som
kunne wara opsatte wid slike actioner etc. på det Collegio kan sedan så mycket
grundligare instruera Ministern om det som han wid detta tillfället har att tala och
giöra. Men i medlertijd skall Ministern beordras att öfwerläggia om detta ährendet med
de Ministrene der wid hofwet, som han wel wore bäst vetentio egande : Wi att afhielpa
saken i vänlighet ey utan widare dispu. etc.
Källa: RA, Kanslikollegium A II a:23 |
Man kan kanske på sätt och vis säga att Kanslikollegium
fortsatte att driva sin linje, oberoende av att kungen faktiskt valt en annan väg. |
(UNDER
ARBETE)
Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: september 27, 2001.
|
| Föregående sida: 3.3.6.1.3. Karl
XII:s svar på Robinsons memorial,16/1 1705 Nästa
sida: 3.3.6.1.5.
Internationella reaktioner |