| Svar på utomordentlige Gesanten Herr
Robinsons i Hennes Allernådigaste Maj:t Drottningens af England namn utfärdade memorial:
gifvit i Storpolen den 16/26 januari 1705 Då Hans Heliga
Maj:t Konungens af Sverige öfvervägt, att i mannaminne nära förbindelse bestått
mellan Sverige och England och att denna ländt till både berömmelse och gagn för båda
rikenas medborgare, så hade Hans Kungl. Maj:t sträfvat allenast efter att icke endast
bevara utan äfven att till eftervärlden oförkränkt öfverlåta en så dyrbar och så
att säga nedärfd sak: under lifligt hopp och tillförsikt att Hennes Heliga Kungl. Maj:t
den Allernådigaste Drottningen af England skall inse denna villighet och icke underlåta
något, som skulle kunna tyckas tjäna till att underhålla och befästa den
ömsesidiga vänskapen. Enär Hans Heliga Kungl. Maj:t alltid hyst denna förväntan, har
Hans Maj:t med misshag nyligen erfarit, att ett krigsfartyg, som sändts till konvoj för
svenska handelsfartyg, under förliden sommar plötsligt anfallits af en engelsk flotta
och sedan de flesta af sjösoldaterna stupat liksom ett fientligt byte till främmande
hamn bortförts tillika med de öfriga: och icke utan ofantlig förlust och tidsutdräkt
hade de slutligen släppts därur. Enär en så exempellös händelse strider emot så
väl vänskapens lagar som den allmänna folkrätten, som har velat lämna hafvet fritt
för fredligt och utan ondska förbiseglande: så skulle icke Hans Heliga Maj:t Konungen
af Sverige någonsin trott, att den Allernådigaste Drottningen af England skulle
fördraga att detta hölls ostraffadt, än mindre att det skulle gillas genom någon
ovanlig hedersbevisning, om icke Hans Maj:t genom samma Hennes Maj:ts Ministers nyligen
utfärdade memorial blivit upplyst om motsatsen. Men likasom Hans Heliga Kungl. Maj:t
önskar se hvarje anledning till något slags rubbande af den urgamla förbindelsen mellan
dessa riken aflägsnad och ej gärna ser att sådant händt, som skulle vara så väl
honom som Allernådigaste Drottningen misshagligt, så tillförser Han sig på grund af
samma Hennes Maj:ts rättvisa, att efter noggrannare övervägande Hennes Maj:t på
tillbörligt sätt straffar upphofsmännen till denna oförrätt och låter giva
upprättelse för de förluster, som så väl Hans Maj:t som Hans Maj:ts folk lidit, men
särskildt att man för framtiden alldeles afhåller sig från slika våldsdåd. Till
yttermera visso har Hans Maj:t velat, att detta skulle meddelas Hennes Maj:ts Minister.
Som ofvan
C. PIPER
Munthe, A., Gustaf von Psilander. - 2. uppl. -
Stockholm, 1922, s. 64-65 |
Noter: Detta memorial ska alltså ha återsänts av Robinson med
hänsyftning på dess formella brister. Den verkliga orsaken var i stället några av de
uttryck som det svenska svaret innehöll. Man kan gissa att "plötsligt
anfallits", "fientligt byte", "exempellös händelse", slika
våldsdåd" etc är några av dem som Robinson tänkte på. Se vidare: Heinsius,
A., De briefwisseling van Anthonie Heinsius, 1702-1720 . - D. 4 : 1705. - 's-Gravenhage,
1981, s. 172
De skarpa formuleringarna skiljer sig mycket från
Kanslikollegiums rekommendation.
|