Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

3.3.6.1.5.1. Palmquists samtal med rådspensionären Heinsius

Ur föregående avsnitts referat av brev från diverse holländska sändebud till rådspensionären Heinsius framgår att man på holländsk sida höll ett vakande öga på utvecklingen. Spår av detta finns också i den svenske envoyén Johan Palmquists brev till Kungl. Maj.t., och då särskilt i brevet från den 20 augusti 1704. I detta refererar Palmqvist ett samtal han haft med Heinsius under vilket de kommit att beröra den då ännu högaktuella incidenten och de riskabla följder den skulle kunna få.

Brevutdrag

Noter:
...

Wij kommo derifrån till tahls om den till Engel: opbrackte Swenska Convoyaren. han frågade huru dermed woro tillgångit. Jag swarade mig af H. Leyoncronas breef see een åthskildnad wara emellan den Swenska Captenens och Engelske Admiralens berättelse; i det ingendera wille hetas hafwa gifwit första laget: Men at jag ey kunde begripa hwarföre deröfwer twistades, mädan det tillstodos at Engelsmannen först har skutit skarpt på den Swenske, hwarmed ju denne bleef befogadh at bruka all sin makt till sitt förswar. Han war härutinnan med mig eense, och beklagade denna händelsen, emedan deraf lättel: missförstånd och wijdlyftigheet kunde föllia.

 
Jag sade at såsom denne Staten derwijd ey skulle båta, så förmodade jag at han skulle det efter möyeligheten förekomma. Gärna, swarade han, och frågade hwad i så måtto åstundades. Såsom wåra owänner, swarade jag, giuta ollia i elden, så böra wåra wänner slå wattn derpå. Det är sant, sade han, at många detta så uthtyda som sökte man Klammer. Jag wijste huru orimligit det war. Convoyaren woro ju på sin rätta kosa stadd, och söökte intet Engelsmannen. Det woro och löye wärdt at säija, som somblige giöra, honom allena derföre wara uthsänd. Så mycket meer, som efter Engelske brefwen, störste deelen af hans underhafwande köpmansskepp woro hijt och till Engel: och allenast twänne till Frankr:e ärnade. Och om man hade så stoor lust till Klammer, så behöfde man det ey på sådant sätt sökia. Det woro nog at så handtera de Engelske Köpmansskeppen som wåra af Engel: handteras. Såsom detta på den händelsen nep.l skulle wara så långmodigt, som E. Kgl. Maij:t i så måtto sig beteer, så skulle snart blifwa Krig af.

...


Källa: RA, Hollandica vol. 229

 

Om "våra ovänner" avser fler än de i sammanhanget uppenbara, August II och tsar Peter, får tills vidare vara en öppen fråga.

Från engelska relationer igenkänns hypotesen att Psilander skulle varit utsänd för att mucka gräl. Något fog för en sådan misstanke fanns förstås inte. Och som Palmqvist mycket riktigt skriver var de flesta i konvojen ingående fartygen destinerade till holländska eller engelska hamnar.

 

Alltså att drottning Anna eller den engelska regeringen knappast skulle visa samma tålamod om svenskarna började hantera engelska handelsfartyg på samma sätt. Även om vissa problem av denna karaktär hade börjat uppstå genom ryssarnas erövring av Nyen, skulle de verkliga slitningarna komma först då samtliga svenska hamnar i Baltikum erövrats.

(UNDER ARBETE)
Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: december 07, 2001.
Föregående sida: 3.3.6.1.5. Internationella reaktioner

Nästa sida: 3.3.7. Axplock ur tidiga europeiska publikationer