Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

3.2.2. Psilanders intresse för en svensk koloni i Karibien

Under vintern 1703/1704 låg Öland i Marstrand. I väntan på en ny konvojresa hann Psilander bli involverad i ett svenskt kolonialäventyr i Karibien.

1600-talets koloniala försök i Afrika (Cabo Corso) och Nordamerika (Nya Sverige) blev rätt kortlivade, men tanken på svenska kolonier återkom då och då under 1700-talet. I Historisk tidskrift 1923, s. 109-162, återfinns en översikt: "Sjuttonhundratalets planer och förslag till Svensk kolonisation i främmande världsdelar", författad av Carl Sprinchorn. Ur denna kan man hämta följande bakgrund till Psilanders "kolonialintresse"

En av de platser som tilldrog sig särskilt intresse från svensk sida var ön Tobago. Sprinchorn nämner att det i Riksarkivet finns två skrivelser av 8 och 20 juni 1695, vari en anonym författare, sannolikt postmästaren i Göteborg Johan Thelin, för övrigt styvfar till Herman Schmidt, löjtnant på Öland. Thelin gör sig i skrivelserna till talesman för svenskarna i Pennsylvania, men för även fram tanken på att Sverige borde söka förvärva den av hertigen av Kurland ägda ön Tobago. Hertigen hade haft stora problem med att underhålla förbindelsen med ön, och var enligt Thelin benägen att avyttra den till engelska köpmän. Detta satte den engelska regeringen sig emot och Thelin tyckte att Sverige borde gripa in. Någon mer konkret följd av denna skrivelse har Sprinchorn inte lyckats hitta.

Emellertid var frågan inte död. 1702 väcktes den till liv av kommendanten på Carlstens fästning, kurländaren Barthold Otto Schmoll. Denne hade 1685-88 varit viceguvernör över Tobago, så hans intresse i frågan är inte svår att förstå. I en skrivelse till landshövding Sjöblad i Göteborg, daterad 13 december 1702, pekar Schmoll på den rådande situationen i Polen, hur lätt det av denna anledning skulle vara att förvärva ön och de stora fördelar ett sådant förvärv skulle innebära för Sverige. Schmoll ber Sjöblad överväga detta, men denne dröjde ända till 17 mars 1704 innan Sjöblad översände Schmolls skrivelse till rådet i Stockholm.

Psilanders insats

Det var under denna väntetid som Psilander trädde in i handlingen. Under hans vistelse i Marstrand under vintern 1703/04 har Schmoll kommit att tala med honom om Tobago och Psilander har föreslagit Schmoll att vända sig till Amiralgeneralen Hans Wachtmeister i frågan. Därför återfinns i Johannishusarkivet(1) en skrivelse från Schmoll till Wachtmeister, daterad 4 februari 1704, vari Schmoll hänvisar till Psilanders rekommendation. Till skrivelsen är bifogat ett memorial i ärendet, uppsatt 11 juni 1703, och översänt till postmästare Thelin 23 september samma år.

Sprinchorn, som inte känt till Wachtmeisters inblandning i frågan, har inte kunnat hitta något spår av ärendets vidare behandling och det blev ju heller inte något förvärv av Tobago. Så Psilanders "insats" i ärendet hjälpte föga.


(1) Johannishus arkiv, serie V, n:r 7. Ett tack till greve Hans Wachtmeister, som givit mig möjlighet att gå igenom arkivet i min jakt på material om Psilander.

(UNDER ARBETE)
Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: maj 21, 2001.
Föregående sida: 3.2.1.1. Amiralitetskollegiums protokoll maj

Nästa sida: 3.2.3. Psilander står fadder