| Striden vid
Orford Ness inträffade några dagar innan slaget vid Blenheim. Det fanns ett stort mått
av osäkerhet kring krigsläget och Karl XII var en oklar faktor i leken. Den stora
irritation som de engelska kaperierna hade vållat i Sverige var välbekant. Det
misstänktes, som illustreras av Marlboroughs brev, att Sverige starkt lutade åt
Frankrike. Man kan också se från Butlers relation
att rykten gick om att enheter ur svenska flottan skulle förena sig med fransmännen.
Robert Harley och Charles Hedges, de engelska statssekreterarna, kom båda att
sysselsätta sig med ärendet. Frågor som rörde förhållandet till Sverige föll
egentligen under Harleys ansvarsområde. Emellertid hade Hedges ett förflutet som domare
i prisärenden, varför hans sakkunskap när det gällde uppbringningsärenden säkert var
till stor nytta under de här åren. I Universitetsbiblioteket i Nottingham finns en del
av Robert Harleys efterlämnade manuskript, bland annat två brevutkast vari Psilanders
dispyt med Whetstones eskader omnämns. Ett av breven är till Robert Jackson, den
engelske representanten i Stockholm efter Robinsons avresa. Harley skriver bland annat.
"It seems to be like madness to go to affront our whole squadron, but I hope Mr
Lyoncroone will represent the fact truly...". I det andra brevet, riktat till
Alexander Stanhope i Haag, behandlas de tänkbara politiska konsekvenserna. Harley
berättar att över femtio engelsmän dödats (i utkastet har han först skrivit sjuttio,
men strukit detta). Harley, som ännu inte vet några närmare detaljer, berättar detta
för Stanhope för att denne ska kunna använda det i sina möten i Haag. Harley skriver
vidare att han kommit till slutsatsen att det finns vissa personer som skulle vilja ge den
svenske kungen en anledning att lämna Polen och gå in i Tyskland. (1) Från engelsk sida var man å ena sidan mån om att hävda nationens
överhöghet över "the British Seas". Å andra sidan önskade man inte någon
konflikt med Sverige. Att fängsla Psilander var naturligtvis omöjligt att undvika och
det måste också protesteras hos Karl XII och Kanslikollegium. Skulle man upprätthålla
sina anspråk när det gällde "strykningen" i fortsättningen så fanns det
inget annat att göra. Likväl fanns det en rädsla för att en alltför stark reaktion
skulle medföra att Sverige gick in i kriget på fransk sida. I synnerhet före nyheten om
Marlboroughs seger vid Blenheim var osäkerheten stor.
(1) Univ. of Nottingham Library,
Manuscripts and Special Collections, Harley family papers.,
Pw2 Hy 679. Harley till Stanhope 1/8 1704 (gamla stilen)
Pw Hy 1097. Harley till Jackson 4/8 1704 (gamla stilen) |