Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

3.3.3.3. Striden vid Orford Ness 28 juli 1704

Striden vid Orford Ness 28 juli 1704, skildrad av Carl Hans Wachtmeister. Privat ägo.

Omedelbart akter om Öland ligger ett engelskt fartyg som för en blå flagga, av allt att döma Litchfield. William Whetstone var "Rear-Admiral of the Blue" sedan januari 1704. Litchfield placeras akter om Öland i båda Psilanders relationer och även i den anonyma Uppsalarelationen. Här finns en närbild av Litchfield. Är mannen i den blå rocken Whetstone?

Så snart man kommer in på den del av konvojresan 1704 som har engelsk anknytning, så är det viktigt att tänka på den skillnad i tideräkning som fanns mellan de båda länderna. England använde sig av den gamla stilen, medan Sverige tillämpade en egen svensk stil, som låg en dag före den gamla stilen. Detta har vållat åtskillig förvirring hos senare tiders skildrare i tryck och i bild. Ibland står det 27 juli 1704, ibland 28 juli. Det sistnämnda datumet är det rätta enligt den svenska stilen, vilken jag också valt att följa. Mellan den svenska stilen och den nya stilen, som tillämpades av många länder på kontinenten skilde tio dagar. 27/28 juli är alltså samma som 7 augusti, vilket man också måste beakta när man tittar på reaktionen på kontinenten.

Jag har försett de olika relationerna med mer eller mindre utförliga kommentarer.

Varför blev det strid?

Det har hänt att striden vid Orford Ness setts som uttryck för en karolinsk mentalitet. (1) Det är helt felaktigt. Som tidigare berörts är det första exemplet från drottning Kristinas tid och ännu 1780 fick Harald Christiernin som svar på direkt fråga av Amiralitetskollegium sanktion för att gå i strid med en hel flotta om svenska flaggans heder så krävde. (2) För Psilanders del fanns inget utrymme för eget initiativ. Hans instruktion var klar och exempel från 1690-talets konvojresor hade visat att kaptener som agerat undfallande kunde förvänta sig bestraffning vid hemkomsten. Att den engelska eskadern var oerhört överlägsen spelade i väldigt liten roll. (3) Sverige var under 1600-talet ett av de länder som var minst benägna att acceptera de engelska anspråken, men ingalunda ensamma. Ett dokument från Wienkongressens tid räknar upp följande "most important cases" (4)

1554. Skott avlossades mot ett spanskt fartyg som hade Filip II ombord.

1606. Ett danskt fartyg med Kristian IV ombord tvingades till strykning.

1647. En svensk eskader.

1663. Robert Holmes mötte ett fartyg med den danske kungens bror och underlät att kräva strykning. För det blev han satt i Towern. (Måste emellertid avse dispyten med Nils Brahes fartyg 1661)

1695. Dispyt med ett danskt fartyg som illa tilltygade en engelsk fregatt.

1704. Psilander

1711. Det kom till engelsk kännedom att två ryska fregatter uppehöll sig i "our seas" med order att inte stryka. Från rysk sida meddelades att om engelsmännen kunde visa fram ett avtal med någon annan monarki vari denna accepterade strykningen skulle också Ryssland göra det. Ett sådant avtal kunde inte engelsmännen åstadkomma.

1769. En fransk fregatt vägrade stryka och utsattes för beskjutning

1794. En holländsk fregatt besköts.

Det var följaktligen vare sig särskilt svenskt, särskilt karolinskt eller särskilt "Psilanderskt" att vägra stryka. Vi måste undvika att lägga nutida värderingar på Psilanders handlande, utan istället bedöma det efter de förutsättningar som gällde för honom. Då finner man att det helt enkelt inte fanns något alternativ. Minsta undfallenhet och karriären hade med all sannolikhet varit över. Det torde vara lika felaktigt att se Psilanders agerande såsom en produkt av Karl XII:s obändiga karaktär. Visserligen tycks det i de under Karl XI:s tid utfärdade konvojinstruktionerna inte finnas några uttalade instruktioner för hur krav på strykning skulle hanteras, men som kaptenerna Wernle, Ribbing, Stiernanckar, Olofsson, Wattrang och Palmqvist mer eller mindre hårdnackat motsatte sig de engelska kraven förefaller det högst sannolikt att detta var vad som förväntades. Noterbart är att rättegångar anställdes mot dem som vikt sig utan strid och flera stycken dömdes till döden i första instans. ( 5) Man bör också komma ihåg att man på engelsk sida uppenbarligen inte godkände motsvarande svenska anspråk i Östersjön, då Nils Lillieroot i sin rekommendation till Karl XII föreslog en kompromiss i denna riktning. Sverige var också 1704 en synnerligen betydande europeisk makt. Neutral i spanska tronföljdskriget, storexportör av många för de krigförande viktiga produkter och med en kung vars berömmelse spridits över Europa efter den spektakulära segern vid Narva. Mot denna bakgrund bör det vara lättare att förstå varför Psilanders instruktion såg ut som den gjorde och vad som förväntades av honom.

Det bör kanske påpekas att även kapten Butler på Worcester hade tydliga förhållningorder: "upon your meeting with any Ship or Shipps within Her Maj:ties Seas (which for your better guidance herein, you are to take notice, that they extend to Cape Finisterre) belonging to any Foreign Prince or State, you are to expect that in their passage by you they strike their topsails and take in their Flagg in acknowledgement of Her Maj:ties Sovereignty in those Seas, and if any shall refuse to do it, or offer to resist, you are to use your utmost endeavour to compell them thereunto..."(6) Följaktligen fick också kapten Butler beröm för sitt agerande: "The Prince to commend capt. Butler for his behaviour" (7)

(1). Frans Michael Franzén är ett exempel.

(2). Unger, G., Bilder från svenska flottans konvojtjänst i avlägsnare farvatten. - I: Tidskrift i sjöväsendet. -  104(1941), s. 43

(3) Se bedömningen av Jonas Palmqvist. Wedberg, B., Karl XII på justitietronen. - Stockholm, 1944, s. 140

(4). Återges i: The naval Miscellany. - vol. 3. - London, 1928, s. 293-329

(5). För dessa fall se: Holmberg, E., Konvojexpeditioner under Karl XI:s regeringstid // Tidskrift i sjöväsendet. - 1929, s. 251-269

(6). SP 42/7, PRO. Copy of the 31st Article of the Instructions to Commanders of Her Maj:ties Fleet.

(7) Add Mss 70334, British Library. Cabinet Council minutes 2/8 1704

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2002-04-20 13:43

Nästa sida: 3.3.3.3.1. Relationer om förloppet