Direkt
efter striden fördes det svårt ramponerande Öland in mot kusten. På
förmiddagen den 29 juli fördes skeppet vidare mot Themsens mynning och ankrade vid Buoy
of the Nore på kvällen samma dag. På morgonen den 30 juli fördes Öland närmare
flottbasen Sheerness. Den 3 augusti arresterades
Psilander och löjtnant Schmidt efter order från prins Georg, drottning Annes make, som
var nominell chef för flottan. Ordern ser ut ha gällt samtliga officerare, det vill
säga även överlöjtnanten Utfall. Denne, som var sårad i bägge benen, bedömdes dock
av kapten Butler vara alltför svårt sårad för att flyttas. Roserus von Ackern har
engelsmännen av allt att döma enbart uppfattat som varande styrman och han förefaller
ha undgått att arresteras, i varje fall i detta skede.
Någon vidare sträng arrest tycks det inte ha varit.
Kapten Butler meddelade att "The Captain lying in my own bed and the Lieutn. in
one of my Officers' and they fare & sat at my table as I do my selfe" (1)
De heta känslor som rått omedelbart efter striden tycks ha klingat
av rätt fort. (2) De svårast sårade svenskarna (18 stycken)
skickades till Rochester och Psilander kunde försäkra Butler att de rykten som gått att
svenska flottan skulle skicka ut ett nytt fartyg efter Öland enbart var löst
prat: "their whole navy is is laid up at Carlscrone".
Den 26 augusti släpptes Psilander och Schmidt. Butler
skrev att "the Capt. and the Lieutn. are mightily overjoy'd and very thankfull to
his Roy'll Higheness". (3) Själva beslutet hade
fattats mer än en vecka tidigare. (4)
Öland flyttades från Sheerness till "the
Hope", strax nedströms Gravesend, för att påbörja de nödvändiga reparationerna
av fartyget. Att erhålla nödvändiga medel för detta var inte helt okomplicerat. I
detta sammanhang gjordes viktiga insatser av den framstående Göteborgsköpmannen David
Amija d.y och den svenskfödde John Oriot, en av Londons främsta importörer av varor
från Östersjöområdet. Till John Oriot och den så kallade "Svenska Klubben"
i London återkommer jag längre fram.
Fler detaljer om besättningens vistelse i England bör
finnas i centrala och lokala arkiv därstädes. Det förefaller sannolikt att drygt
tvåhundra svenskar lämnat efter sig spår inte bara bland den engelska flottans och
utrikesledningens handlingar utan också på det lokala planet. Deras vistelse i omedelbar
närhet av Gravesend under två månaders tid förflöt knappast utan kontakter med den
lokala befolkningen och stadens myndigheter.
Det ska också sägas att angivandet av rätta datum är
ett komplicerat problem. Att skilja mellan kalendrar som den julianska och den
gregorianska är inte svårt, då skillnaden är 10 dagar före 1700 och 11 därefter. Det
är väsentligt mera bekymmersamt när skillnaden bara är en dag. Har Psilander,
Leijoncrona och andra brevskrivare konsekvent följt den svenska stilen i rapporterna hem
eller har det hänt att den gamla stilen smugit sig in i enstaka brev? Jag vill därför
rekommendera att läsaren iakttar en viss försiktighet.
(1) ADM 1/1466 (Captains' Letters
B), Public Record Officer. Brev från Butler 3/8(4/8) 1704.
(2) Butler fann till en början att
Psilander och hans officerare var "mightily in the French interest and as much
displeas'd with that of the English". Den svenske löjtnanten ska ha beklagat att de
inte träffat S:t Pol och Butler hade hört att fler svenska fartyg var på väg, se Butlers första
rapport och samma brev i original i ADM 1/1466, PRO. Jämför med "Uppsalarelationen"
där det sägs att "de Engelska förforo med oss wärre än Turkar kunna giöra
det".
(3) ADM 1/1466 (Captains' Letters B),
PRO. Brev från Butler 26/8 (27/8) 1704.
(4) Flottans ledning tycks inte direkt ha
påskyndat ärendet. Drottning Annes order var daterad 17 augusti (gamla stilen), men
först sex dagar togs saken upp av amiralitetet, se ADM 3/20, PRO. Admiralty Board
minutes 23/8 1704. Så sent som den 30 augusti beslöts att det skulle avgå
instruktion till "Queens Advocate and Procurator Generall" att inte
vidare befatta sig med de svenska fartygen, se ADM 3/20, PRO. Admiralty Board
minutes 30/8 1704. |