| Vilken
blev reaktionen i Sverige då nyheten om striden och Psilanders fängsling blev känd? Det kan utan vidare sägas att ingen av de instanser som kan
sägas ha haft ett intresse i frågan, framför allt Amiralitetskollegium,
Kommerskollegium och Kanslikollegium, gjorde några större ansträngningar.
Amiralitetskollegium tog upp frågan första gången 17
augusti efter att man mottagit de första underrättelserna i brev från landshövding
Sjöblad och kommissarien Ahlehielm. Man beslöt, i amiralgeneral Wachtmeisters
frånvaro, att inte göra något alls. Till sammanträdet 22 augusti hade Psilanders
första relation anlänt. Wachtmeister var inte heller denna gång närvarande, men
det beslöts i alla fall att det skulle avgå brev till Karl XII och
Defensionskommissionen. Vid mötet 3/9 informerade amiral Anckarstierna att
amiralgeneralens mening var att frågan borde överlåtas till Kommerskollegium, vilket
man fann vara en god idé. Därefter befattade sig Amiralitetskollegium i princip inte
vidare med Psilander.
Defensionskommissionen behandlade Amiralitetskollegiums
skrivelse vid sitt sammanträde 2 september. Det konstaterades att ärendet hörde hemma
hos Kanslikollegium.
Kanslikollegium tog första gången upp frågan 27 augusti.
Att det var en het potatis är uppenbart. Det konstaterades att Leijoncrona skött sig
utmärkt och i övrigt väntade man instruktioner från Karl XII. I Samuel Barcks brev
till Olof Hermelin samma dag framgår också hur besvärlig man tyckte frågan var. I den
holländske rådspensionären Anthonie Heinsius brevväxling förekommer
"Psilanderaffären" stadigt under augusti och september 1704 och i brev från
envoyén Rumpf i Stockholm kan man också få en inblick i Kanslikollegiums bryderi.
Rumpf konstaterar i sitt brev från 30 augusti (uppenbarligen nya stilen, som tillämpades
i Holland. 20 augusti enligt svenska stilen) att man varit lågmälda i Stockholm, vilket
han hänför till det franska nederlaget vid Blenheim, som några dagar dessförinnan
blivit känt i Stockholm. Ingen hade ännu sagt ett ljud i frågan vare sig till Rumpf
eller till Robert Jackson, Englands representant i Stockholm sedan John Robinson
rest till Polen. 27 augusti/6 september meddelar Rumpf att han varit på middag hos Nils
Lillieroth där man talat om Danzig och kaperier. Om Psilander hade Lillieroth bara sagt i
ett samtal dagen före att saken nog snart var ur världen, att döma av det samtal Robert
Harley haft med Leijoncrona..
Först efter John Robinsons memorial i ärendet i november
1704 och Karl XII:s hänvändelse till Kanslikollegium för att inhämta deras synpunkter
tog frågan ny fart. |