Olof Wernfelt (1654-1731)
|
Född och död. |
Hustru |
Barn |
Karriär |
Sjökomm. |
Utrikesresor |
Brev, meritfört. etc.
|
* 16/5 1654 i Vadstena. + 21/6 1731 i Sthlm. |
1. Elisabeth Jönsdotter +1713 2. Beata Johanna Clerck |
1. Maria Elisabeth 1. Sigrid Eva |
Skeppsgosse 1670,
vintervaktsbåtsm. 1672, lärstyrm. 1672, medelstyrm. 1675, underlöjtn. 1676,
överlöjtn. 2/12 1686, amiralitetskapt. 1/5 1688 (?). Född Wernich, adlad 10/11 1688.
Holmmajor 28/4 1703, schoutbyn. 26/12 1703, vice amiral 11/6 1710, konfirm. 30/4 1712,
amirals avsked 8/2 1715. |
Falken 1689, Finland
1690 |
I engelsk tjänst 1693,
permitterad till kofferdi 1698. |
Kalmar länsstyrelses arkiv.
Landskansliet D I c : 159- |
Om Wernfelt
Olof Wernfelts karriär tillhör på ett sätt en av de
märkligare. Redan som tonåring gick han in vid flottan 1672, deltog i sjöoperationerna
under skånska kriget men fick sedan vänta till i slutet på 1680-talet innan
kaptensfullmakten kom. Därefter dröjde det femton år innan han lyckades ta nästa steg
på karriärstegen: posten som holmmajor. Hans namn fördes först fram av holmamiralen
Verner von Rosenfeldt då den tidigare holmmajoren Mårten Olofsson fick avsked av
åldersskäl 19/2 1703. Trots att förslaget stöddes av amiral Taube genomdrev
amiralgeneralen Hans Wachtmeister istället valet av Johan Rolofsson Palm. Då denne avled
efter en kort tid på posten blev det emellertid Wernfelts tur.
Genom avancemanget till holmmajor öppnades vägen uppåt för
Wernfelt. När amiral Taube avled i oktober 1703 ersattes denne av förutvarande vice
amiralen Otto Siöstierna, som i sin tur ersattes som vice amiral av schoutbynachten Carl
Ruuth. Den lediga schoutbynachtsposten gick då till Olof Wernfelt. Då medelåldern bland
de främsta flaggmännen var hög kunde Wernfelt med sin långa tjänstgöring vara
skäligen förtröstansfull inför framtiden.
1709-1710 var en period av stora personförändringar inom
flagmanskåren. Viceamiralen Gideon von Numers hade avlidit 1708, Otto Siöstierna avled
28/2 1709 och i januari 1710 begärde och fick Rosenfelt avsked. Då dessa poster fyllts
hade andra öppningar skapats. Wernfelt började dra i trådarna för att om möjligt
försäkra sig om den genom Carl Ruuths avancemang lediga viceamiralsfullmakten. Dels
inlämnade han en ansökan till Amiralitetskollegium, men försummade inte att utnyttja
andra kontakter för att nå sina syften. Då utnämningen skulle göras av rådet kunde
det förstås inte skada att skaffa sig en gynnare bland rådsmedlemmarna. Glädjande nog
för Wernfelt fanns det på rätt nära håll en i sammanhanget mycket lämplig
mellanhand: landshövdingen i Kalmar län Adam Carl de la Gardie.
Trots att nedanstående brev är odaterat talar det mesta för att
det är skrivet våren 1710. Så skriver t.ex. Wernfelt att de övriga två
schoutbynachterna endast haft sina tjänster 6-7 månader medan han själv haft posten i 7
år. Erik Johan Lillie och Carl Henrik von Löwen hade fått sina fullmakter 30/9 1709 och
Wernfelts böneskrift bör därför vara från april-maj 1710. |
Brevet |
Noter: |
Högwälborne H Grefwen och
landzhöfdinge Höggunstige gynnare
Ehuru wähl iag intet twiflar medh mindre den högl. Kongl. Senaten
wijdh detta tillfälle lährer hafwa min ringa person till något wijdare employ i nådigt
minne, effter som iag alleredan tient för schoutbynacht i 7 åhr, och dhe andre 2:ne
blefwo förlidit åhr, och allenast warit 6 a 7 månader i den tiensten ; Lijkwähl skulle
det intet ringa facilitera wärket och befrämmia min lycka, om iag woro så lyckeligh och
kunde obtinera höghwälborne H. Grefwen och landzhöfdingens gunstige och
högdtgiällande recommendation till hans höggrefl. Excell:s H. Kongl. Rådet sin H:r
fader, till hwilken om sådant icke föllo för mödosampt, iag medh detta ödmiukt
hörsammast implorerar, om högwälb:ne H: grefwen och landzhöfdingens höggunstiga
promotion i detta måhl, och der medh alldraskyldigst förblif:r
Högwälborne H:r Grefwen och landzhöfdingens
Ödmiukste Tienare
/Oloff Wärnfält/
Källa: Landsarkivet i Vadstena.
Kalmar länsstyrelses arkiv. Landskansliet D I c : 160 |
I såväl Karl
XII:s officerare som i Den introducerade svenska adelns ättartavlor tidfästs
de la Gardies utnämning till september 1710. Det är dock uppenbart från innehållet i
såväl denna som andra skrivelser i samma volym att de la Gardie var på plats i Kalmar
flera månader tidigare. Landshövdingen var son
till kungl. rådet och förutvarande generalguvernören i Estland Axel Julius de la Gardie
(1637-1710). Denne hade lämnat sin tjänst i Reval i slutet av 1704 och därefter helt
ägnat sig åt arbetet i rådet. Gammal och sjuklig var de la Gardie ingen av rådets mest
betydande medlemmar. Då han bevistade sitt sista sammanträde den 26 april 1710 och avled
den 17 maj är det förstås ytterligt tveksamt om Wernfelts framstöt hann få någon
praktisk betydelse. Rådets beslut blev hursomhelst det han önskade.
Det torde vara vanskligt att klarlägga hur stort
inflytande på besluten som inskickandet av den här typen av böneskrifter generellt
hade, men det är i alla fall tydligt att Wernfelt uppfattade det som varande värt ett
försök. Brevet kan också tjäna som ett exempel på vad som kan dölja sig i
länsstyrelsernas arkiv. |
|
Källor: Grauers,
S., Arvid Bernhard Horn... - Göteborg, 1920 ; Amiralitetskollegiets
historia. II 1696-1803. - Malmö, 1974. |
(Under arbete) ©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2002-01-18 20:54 |