Gustaf Psilander Hemsidan Gustaf von Psilander : inledning 1.
1669-1703 : uppväxt, ungdom  och tidiga karriär
2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden
3.
Konvojerna 1703-1704
4.
Efterspelet
5. 
1705-1716 : vägen mot toppen
 
6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman
7.
1734-1738 : president i Amiralitets- kollegium
8.
Den "private" Psilander
9.
"Kuriosa- kabinettet"
10.
Gustaf von Psilanders familj
11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen
12.
 
Innehåll:

2.1. Det stora nordiska kriget

2.1.1. Krigets bakgrund

2.1.2. Den svenska utrikespolitiken 1697-1700

2.1.3. Karl XII

2.1.4. Krigsutbrottet

2.1.5. Krigsutvecklingen 1700-1702

2.1.6. Den svenska statsledningen efter 1700

2.1.7. Utrikespolitiken 1700-1702

2.1.8. De svenska sändebuden


2.2. Läget  i Västeuropa

2.2.1. Freden i Rijswijk 1697

2.2.2. Karl II av Spanien

2.2.3. Det diplomatiska spelet om Spanien

2.2.4. Karl II:s död

2.2.5. Delnings-
förhandlingarna strandar

2.2.6. Det Spanska tronföljdskrigets utbrott

2.2.7. Kriget 1701-1702


2.3. Bakgrund till konvojerna

2.3.1. Fördrag mellan Sverige och England

2.3.1.1 1654 års fördrag

2.3.1.2. 1656 års fördrag

2.3.1.3. 1661 års fördrag

2.3.1.4. 1700 års fördrag

2.3.2. Tvistefrågor

2.3.2.1. Kontraband

2.3.2.2 Passformuläret

2.3.2.3. Strykningen

2.3.2.3.1. De svensk-engelska segelstryknings-
dispyterna

2.3.3. Det Spanska tronföljdskriget och svensk neutralitet

2.3.4. De engelska kaparnas härjningar

2.3.4.1. Engelska uppbringningar fram till 1 juli 1704

2.3.4.1.1. Warner Groens fartyg

2.3.4.1.1.1. Jungfru Regina

2.3.5. De svenska köpmännens klagomål

2.3.5.1. Brev från Göteborgs redare och köpmän 10 april 1705

2.3.6. De svenska myndigheternas åtgärder

2.3.6.1 Brev till svenska sändebudet i Frankrike från Kommerskollegium, daterat 17/2 1703, relaterande klagomål inkomna från redare i Stockholm.

2.3.6.2. Ett liknande brev till sändebudet i London, daterat samma dag.

2.3.6.3. Kommerskollegium tillskriver 12/3 1703 Kanslikollegium för att be om deras bistånd.

2.3.7. Konvojsystemet

2.3.7.1. Konvojexpeditioner under Pfalziska tronföljdskriget

2. Konvojerna :
den historiska bakgrunden

Inledning

För att kunna förstå den den situation som rådde i Europa vid tiden för Psilanders konvojresor kan det vara på sin plats att göra en tillbakablick.

Under 1600-talets första halva hade Sverige stigit fram som den dominerande makten i norra Europa. Gradvis hade det svenska väldet brett ut sig längs Östersjöns kuster. Under Karl X Gustav hade det nått sin största utsträckning och det såg ut ett ögonblick ut som om Danmarks fortbestånd som självständig nation skulle vara hotad. Genom kungens död i februari 1660 kom emellertid den expansiva fasen att avslutas. Under Karl XI:s omyndighetstid knöts Sverige till Frankrike, vilket ledde till att landet drogs in i 1670-talets europeiska storkonflikt. De svenska provinserna i Tyskland översvämmades av fientliga trupper och i Skåne kämpade Karl XI förtvivlat för att avvärja det danska försöket att återta den östra rikshalvan. Den svenska flottan led nederlag efter nederlag och kunde inte upprätthålla förbindelserna med de tyska provinserna, vilka därmed blev tvungna att försvaras med de resurser som gick att uppdriva på plats.

Fredssluten återställde större delen av de svenska provinserna i Tyskland, mycket tack vare Frankrikes ingripande. För Karl XI var detta förödmjukande och han vidtog en rad åtgärder för att stärka Sveriges ställning. Flottan fick en ny huvudstation i den för ändamålet nyanlagda staden Karlskrona och ett stort nybyggnadsprogram igångsattes. Indelningsverket infördes och kungen ägnade mycket tid åt att inspektera och öva sin nya armé.

Utrikespolitiskt fördes en mer oberoende politik och det skedde ett närmande till sjömakterna England och Holland. Det fanns en tydlig strävan att undvika den sorts allianser som kunde leda in Sverige i en ny storkonflikt. Likt så många gånger genom historien drogs slutsatser av det förflutna, lärdomar som skulle visa sig vara föga användbara när nästa storkonflikt bröt ut.

När Karl XI dog i april 1697 lämnade han över ett land med en stark och välorganiserad armé, en stark flotta med många stora och nybyggda fartyg och en framgångsrik utrikespolitik som givit Sverige fred under nästan tjugo år. Det var nu förmyndarregeringens uppgift att förvalta detta arv.

För att rätt förstå den situation Psilander hamnade i utanför engelska kusten i juli 1704 måste man också känna till något om de fördrag som slutits mellan Sverige och England under 1600-talet. Den svenska strävan efter att så långt möjligt var bedriva handel med Västeuropa även under krigstider kom naturligtvis i konflikt med en engelsk önskan att hindra landets fiender från att erhålla viktiga skogsprodukter som tjära och beck. Den definition av förbjudna varor som infördes i fördragen tolkades olika av parterna och det passformulär som föreskrevs följdes heller inte alla gånger. Viktigare än dessa frågor var emellertid i fallet Psilander den så kallade "stryksaken". Under 1600-talet, särskild sedan Karl I börjat stärka flottan, kom de engelska anspråken på överhöghet över stora delar av norra Atlanten att leda till åtskilliga konflikter med grannstaterna. Krigen mot Holland innehöll element av detta och längre bort liggande nationer som Sverige och Danmark var involverade i åtskilliga incidenter. Särskilt frekventa var dessa dansk/engelska och svensk/engelska kontroverser under 1690-talets många konvojexpeditioner, vilket gjorde att åtskilliga av Psilanders officerskamrater hade direkt erfarenhet av problematiken. Man kan utan vidare utgå ifrån att Psilander var väl förtrogen med de problem han kunde ställas inför och det är rimligen inte alltför djärvt att tro att han hade ägnat viss tid att fundera över hur en sådan situation skulle hanteras.

Konvojeringar har i långliga tider använts för att skydda transporter från fientliga överfall. De många krigen i Västeuropa under andra halvan av 1600-talet medförde svåra avbräck för den svenska utrikeshandeln i en potentiellt mycket lukrativ situation och det var som en reaktion på detta som statsmakten lät anordna konvojer. Särskilt frekventa var de under 1690-talet, då flera av de officerare som nådde höga poster i Karl XII:s flotta deltog i dessa långresor. Många konvojer gick till England, Holland och Frankrike, men någon gång utsträcktes de så långt som till Medelhavet. I teorin skulle örlogsfartygen skydda handelsfartygen från de många kapare som utrustades av de krigförande nationerna. Att detta inte alltid fungerade i praktiken kommer avsnittet om Psilanders konvojresor 1703 att visa. Särskilt Frankrike bedrev åren kring 1700 ett intensivt kaparkrig, en logisk följd av de motgångar den reguljära flottan led mot den efterhand alltmer dominerande engelska flottan. I detta sammanhang kommer jag emellertid mest att beröra de engelska kaparnas verksamhet, då denna påverkade de svensk-engelska förbindelserna negativt och vållade en våldsam förbittring i köpmannakretsar, vilket i sin tur kom att spela en roll i "Psilander-affären".  

 

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2004-05-08 14:48